Roadracing-VM 2001
Världsmästerskapen i Roadracing 2001 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. Dessutom gjorde sidvagnarna comeback som VM-klass. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-klasserna kördes över 16 deltävlingar.
Världsmästare i roadracing 2001 | ||
---|---|---|
Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
500GP | ![]() |
![]() |
250GP | ![]() |
![]() |
125GP | ![]() |
![]() |
Superbike | ![]() |
![]() |
Supersport | ![]() |
![]() |
Endurance | ![]() |
![]() |
Sidvagn | ![]() |
- |
500GP[redigera | redigera wikitext]
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/90/Honda_NSR500_2001.jpg/250px-Honda_NSR500_2001.jpg)
VM-titeln i 500GP-klassen vanns av italienaren Valentino Rossi, vilket var hans första i största klassen. Året var det sista med rak volymbegränsning på 500 cm3 och även det sista året en tvåtaktare vann en deltävling. Året därefter föddes MotoGP-klassen, med en diffentierad maximal motorvolym på 990 cm3 för fyrtaktsmotorer respektive 500 cm3 för tvåtaktsmotorer.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
Slutställning 500[1][redigera | redigera wikitext]
Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | ![]() |
Honda | 325 |
2 | ![]() |
Yamaha | 219 |
3 | ![]() |
Honda | 210 |
4 | ![]() |
Honda | 182 |
5 | ![]() |
Yamaha | 155 |
6 | ![]() |
Yamaha | 137 |
7 | ![]() |
Yamaha | 137 |
8 | ![]() |
Honda | 120 |
9 | ![]() |
Suzuki | 119 |
10 | ![]() |
Honda | 107 |
11 | ![]() |
Suzuki | 97 |
12 | ![]() |
Yamaha | 88 |
13 | ![]() |
Proton | 65 |
14 | ![]() |
Yamaha | 59 |
15 | ![]() |
Yamaha | 59 |
16 | ![]() |
Yamaha | 45 |
17 | ![]() |
Honda | 33 |
18 | ![]() |
Honda | 27 |
19 | ![]() |
Honda | 13 |
20 | ![]() |
Honda | 9 |
21 | ![]() |
Suzuki | 6 |
22 | ![]() |
Sabre V4 | 6 |
23 | ![]() |
Honda | 5 |
24 | ![]() |
Honda | 4 |
25 | ![]() |
Pulse | 3 |
26 | ![]() |
Pulse | 3 |
27 | ![]() |
Honda | 1 |
250GP[redigera | redigera wikitext]
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Honda |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | ![]() |
Honda | 322 |
2 | ![]() |
Aprilia | 273 |
3 | ![]() |
Aprilia | 194 |
4 | ![]() |
Aprilia | 177 |
5 | ![]() |
Aprilia | 167 |
6 | ![]() |
Aprilia | 141 |
125GP[redigera | redigera wikitext]
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Derbi |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Gilera |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Derbi |
![]() |
![]() |
Aprilia |
![]() |
![]() |
Honda |
![]() |
![]() |
Gilera |
![]() |
![]() |
Gilera |
![]() |
![]() |
Derbi |
![]() |
![]() |
Derbi |
![]() |
![]() |
Derbi |
![]() |
![]() |
Derbi |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
Placering | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | ![]() |
Gilera | 241 |
2 | ![]() |
Derbi | 232 |
3 | ![]() |
Honda | 217 |
4 | ![]() |
Aprilia | 156 |
5 | ![]() |
Honda | 142 |
6 | ![]() |
Aprilia | 130 |
7 | ![]() |
Aprilia | 125 |
8 | ![]() |
Honda | 120 |
Övriga VM-klasser[redigera | redigera wikitext]
Utöver de tre Grand Prix-klasserna delade FIM ut världsmästerskap i fyra klasser: Superbike, Supersport, Endurance och Sidvagn.
Superbike[redigera | redigera wikitext]
Superbike-VM avgjordes över 12 omgångar (24 heat). Säsongen inleddes den 11 mars i Spanien och avslutades den 30 september i Italien. Australiensaren Troy Bayliss på Ducati blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[2]
- Slutställning
Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | ![]() |
Ducati | 369 |
2 | ![]() |
Honda | 333 |
3 | ![]() |
Ducati | 312 |
4 | ![]() |
Aprilia | 288 |
5 | ![]() |
Ducati | 269 |
6 | ![]() |
Ducati | 236 |
7 | ![]() |
Suzuki | 232 |
Supersport[redigera | redigera wikitext]
Supersport-VM avgjordes över 11 omgångar. Supersport kördes vid samma tävlingshelger som Superbike-VM utom i USA. Australiern Andrew Pitt på Kawasaki blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[3]
- Slutställning
- Andrew Pitt, 149 p.
- Paolo Casoli, 147 p.
- Jörg Teuchert, 135 p.
- Jamie Whitham, 106 p.
- Kevin Curtain, 102 p.
- Pere Riba, 94 p.
- Karl Muggeridge, 92 p.
Endurance[redigera | redigera wikitext]
Endurance-VM för motorcyklar avgjordes över åtta deltävlingar: Le Mans 24-timmars 14-15 april, Brno 6-timmars 6 maj, Brands Hatch 6-timmars 9 juni, Nürburgring 6-timmars 1 juli, Liege 24-timmars 14-15 juli, Suzuka 8-timmars 5 augusti, Oschersleben 24-timmars 11-12 augusti och Bol d'Or (24 timmar) 15-16 september.[4]
Från och med detta år blev det team som tagit flest poäng världsmästare, istället för som tidigare den eller de förare som tagit flest poäng. Världsmästare blev det belgiska Honda-teamet Wim Motors Racing med förarna Albert Aerts, Laurent Naveau och Heinz Platacis. Honda vann också konstruktörsmästerskapet.[5]
- Slutställning
- Wim Motors Racing (Honda), 182 p.
- Free Bike Performance (Yamaha), 130 p.
- Honda ELF (Honda), 100 p.
- Ducateam (Ducati), 92 p.
- Herman Verboven Racing (Suzuki), 91 p.
- Bolliger Team (Kawasaki), 65 p.
Sidvagn[redigera | redigera wikitext]
Sidvagnarna fick åter världsmästerskapsstatus under namnet Superside och körde vid samma tävlingar som Superbike.[6] Säsongen innehöll nio deltävlingar. Världsmästare blev föraren Klaus Klaffenböck med burkslaven Christian Parzer från Österrike på en LCR-Suzuki.[7]
- Slutställning
- Klaus Klaffenböck / Christian Parzer (LCR-Suzuki), 160 p.
- Steve Webster / Paul Woodhead (LCR-Suzuki), 120 p.
- Steve Abbott / Jamie Biggs (Windle-Yamaha), 111 p.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”500cc, World Championship Classification” (pdf). motogp.com. Rio de janeiro. 3 november 2001. http://resources.motogp.com/files/results/2001/500cc/BRA/world+standing.pdf?v1_96143780.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130810091551/http://www.fim-live.com/en/sport/superbike/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819084633/http://www.fim-live.com/en/sport/supersport/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819094704/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/events/year/2001/. Läst 17 augusti 2014.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819104729/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014.
- ^ http://racingmemo.free.fr/M%20SIDES%2097-05/WCSides%20-%20GRILLE.htm
- ^ http://racingmemo.free.fr/M%20SIDES%2097-05/WCSides%20-%202001.htm
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Roadracing-VM 2001.
|